En köksträdgård ger förutom skörd av egenodlade grödor även motion, glädje och kan också vara mycket vacker. De olika säsongerna blir tydliga när grödorna skördas och äts vartefter de mognar. I den här delen får du tips kring hur du väljer plats för din köksträdgård och hur den kan utformas för att underlätta odlingsarbetet. Här finns också information som är värdefull när du planerar vad du ska odla och vart i köksträdgården de olika grödorna kan placeras med hänsyn till samodling, växelbruk och växtföljd.

Välj plats

Platsen för en ny köksträdgård bör väljas med omsorg för att underlätta arbetet och skapa de bästa förutsättningarna för goda skördar. Den bör placeras på en plats i full sol under så stor del av dagen som möjligt och gärna vara vindskyddad. Blåst kan orsaka både skador samt torkar ut jord och växter. Vindskyddet bör inte vara massiva, som plank, eftersom det då skapas virvelvindar. En genomsläpplighet om 40–60 % är optimal och häckar samt genombrutna murar och staket är bra val. För att förenkla arbetet är det bra att välja en placering nära kompost, trädgårdsförråd, vattenutkast och kök.

Det massiva staketet pressar upp luften och bildar en virvelvind. Staketet med spjälor filtrerar istället vinden som minskat i styrka på läsidan.

Träd kan sprida sina rötter en god bit utanför kronan och de flesta rötterna ligger ytligt, inom en meters djup. Det är därför bra att inte placera odlingen för nära träd eftersom rötterna då kan försvåra arbetet och sno åt sig vatten och näring samt för att inte behöva orsaka skador på trädets rötter. Har du porös och väldränerad matjord som är vatten- och näringshållande kan du vara lycklig, för den är som allra bäst för de flesta grödor. Oftast släpper jorden dock igenom vatten för snabbt eller för långsamt eller har andra mindre önskvärda egenskaper. Detta kan dock motverkas genom jordförbättring, vilket kommer beskrivas mer i en senare artikel. Det viktigaste är att inte anlägga köksträdgården där marken är för blöt och släpper igenom vatten mycket långsamt eftersom det kräver större åtgärder, som dränering, och därför lämpar sig bättre för annan användning än grönsaksodling. En stor mängd daggmaskar ska däremot ses som ett gott tecken då det tyder på att jorden är rik på organiskt material som har många positiva effekter.

Utformning & anläggning

För att underlätta växelbruk, som beskrivs nedan, är det lämpligt om köksträdgården är uppbyggd av minst tre, men helst fyra eller fler odlingsbäddar eller odlingsområden med flera bäddar. Permanenta odlingsbäddar (80–120 cm breda och högst 4–5 meter långa) med permanenta gångar (minst 40 cm breda) emellan bidrar med många positiva effekter:

  • Behovet av grävning minimeras eftersom jorden inte kompakteras av tramp vilket gynnar daggmaskar och andra organismer i jorden som hjälper till att hålla den lucker.
  • Hårdgjorda gångar av exempelvis plattor eller trampade jordgångar täckta med gräsklipp eller halm blir inte så leriga vid regn.
  • Med tiden blir bäddarna upphöjda genom det täckmaterial, kompost och växtrester som tillförs. Även detta bidrar med många positiva effekter:
    • Arbetet underlättas genom att exempelvis skona ryggen.
    • Luftväxlingen blir bättre och det skapas ett överlag varmare mikroklimat vilket är särskilt gynnsamt under våren då det går att börja odla tidigare och hösten då det går att odla längre.
    • Avdunstningen och dräneringen ökar, särskilt om bäddarna är högre än 15 cm, vilket är gynnsamt för lerigare jordar men bidrar till större behov av vattning sommartid.
    • Fördelarna är som flest när bädden har den naturliga kurva som bildas av jorden eftersom det skapar värdefulla mikroklimat. Den soliga sydsidan blir en varm slänt för tidiga grönsaker och värmekrävande grödor som kryddväxter. Den svalare och något skuggiga nordsidan passar utmärkt för sallad och andra bladgrönsaker. Långsidorna håller fukten och passar utmärkt för purjolök, rotfrukter och sallatsväxter. Den plana ovansidan är utmärkt för lök-, kål- och ärtväxter i rader samt övervintrande grönsaker.
    • Fasta kanter av brädor, tegel eller liknande är vackert och underlättar odling på liten yta men ger en mindre odlingsbar yta, har färre odlingsbara mikroklimat och kan erbjuda gömställen för skadedjur.

Bäddarna bör placeras i nord-sydlig riktning eftersom det möjliggör odling både i rader och rutor. Sluttar bäddarna dessutom svagt mot söder nyttjas vårsolens värme särskilt effektivt.

Det finns flera olika metoder för att anlägga odlingsbäddar. Den minst arbetskrävande är att täcka marken med exempelvis markduk eller gamla mattor under omkring ett halvår. Det är viktigt att materialet stänger ute ljuset, för att kväva gräs och ogräs, men samtidigt släpper igenom luft och fukt för att inte ta död på mikrolivet i jorden. Det går även att gräva upp gräsmattan och skaka tillbaks jorden från tuvorna i bädden men detta är relativt arbets- och tidskrävande. Användning av jordfräs bör undvikas då den tar död på daggmaskar och annat mikroliv samt fel använd även kan förstöra jordstrukturen. Det viktigaste vid anläggningen är att helt avlägsna alla fleråriga rotogräs (som kirskål, åkervinda och kvickrot) eftersom de annars kommer orsaka mycket besvär när du kommer igång och odlar. Det går att få bort dem genom att noggrant rensa bort alla rotdelar vilket enklast och effektivast görs tidigt på våren.

Växelbruk

Växelbruk är den kanske allra viktigaste metoden vid ekologisk grönsaksodling eftersom det minskar risken för jordproblem som jordburna skadedjur och sjukdomar samt näringsbrist. Vid växelbruk skiftar grödorna plats varje år, gärna enligt ett bestämt schema, och återkommer till samma plats som tidigast nästnästa växtsäsong men gärna senare. Genom att grödan inte hamnar på samma plats två säsonger i rad överlever färre av de bakterier och skadedjur som är knutna till grödan och övervintrar i jorden. Särskilt potatis, kålväxter, lök och tomater är olämpliga att odla på samma plats varje år och det bör gå så lång tid som möjligt innan de återkommer till samma odlingsbädd.

Det är enklast att skapa ett fungerande växelbruk om en odlar ett brett urval av olika grödor i mindre mängder samt använder mellangrödor som exempelvis gröngödsel, sommarblommor eller jordgubbar. Att göra en skiss över kökslandet varje år underlättar samt att följa ett på förhand planerat schema. Växtföljden är ofta tre- eller fyrårig och den exakta växtföljden är inte det viktigaste även om det är en god idé att odla växter med liknande behov och krav jämte varandra. Det är dock en god idé att undvika odling av potatis efter kål- eller ärtväxter om jorden då har kalkats eftersom det höga pH-värdet gynnar sjukdomen potatisskorv. Längre ned i artikeln kommer jag beskriva den växtföljd som jag använder mig av.

Samodling

Idén om samodling baseras på att vissa växter anses särskilt lämpliga att odla tillsammans eftersom det kan ge en större skörd då de exempelvis hjälper varandra avskräcka skadegörare och sjukdomar, förbättrar näringsupptaget eller attraherar nyttoinsekter som pollinatörer. För största effekt bör grödorna stå så tätt att de täcker marken, men inte så nära att de konkurrerar med varandra om resurserna sol, vatten och näring.

Många ettåriga kryddväxter är idealiska för samodling med köksväxter eftersom deras starka doft avskräcker skadeinsekter. Perenna kryddväxter som exempelvis gräslök, isop, timjan och lavendel är däremot enklare att använda som kantväxt runt grönsakslandet men deras doft har samma effekt och får de gå i blom lockas även pollinatörer och rovinsekter som äter skadeinsekter. Till den allra mest effektiva samplanteringsväxten utnämns ofta sammetstagetes, Tagetes patula, vars doft maskerar grödans vilket gör det svårare för skadedjur att hitta den och den dödar även skadliga nematoder i jorden. Den är därför särskilt bra att plantera vid exempelvis gångar så doften sprids när den berörs. Även ringblommor och smultron är exempel på goda samodlingsväxter genom att de lockar nyttoinsekter.

Härliga ringblommor, Calendula officinalis, blir fina som kant till grönsaksodlingen. Välj gärna en låg sort, så skuggar den inte så mycket, med enkla blommor som gynnar pollinatörer.

Några exempel på klassiska kombinationer är kålväxter tillsammans med bönor (ej rosenbönor) vilket anses motverka kålflugor och bladlöss. Morötter tillsammans med lök kan motverka angrepp av morotsflugor. Tomater tillsammans med basilika som gillar samma odlingsförhållanden och kan ge en tidig indikation om att det behöver vattnas.

Att välja vad som ska odlas

Odlingsförhållandena i din köksträdgård påverkar vilka grödor och sorter av dessa som kommer trivas och ge riklig skörd. Det är därför viktigt att ta hänsyn till särskilt jordförhållanden och klimat när du väljer vad du ska odla för att skapa så goda förutsättningar att lyckas som möjligt. Annars är det viktigast att välja grödor som du faktiskt tycker om att äta och har tid och ork nog att ta hand om. För mig funkar det bäst att inte testa för många nya grödor på samma gång eftersom det kräver mer att lära sig odla något nytt än att odla välbekanta grödor. Så även om det finns oerhört många olika spännande arter och sorter så kan det vara bäst att inte försöka testa alla på samma gång utan några få i taget. Ska du odla för allra första gången kan det vara bra att börja med lättodlade, gärna snabbväxande grödor som inte är så krävande, exempelvis sallat, rädisor, rödbetor och kanske mangold, morötter och ärtor. Det kan också vara bra att börja i liten skala med odlingsbäddar motsvarande en till tre pallkragar för att känna av hur du faktiskt trivs med ditt nya intresse.

Läckert lila blomma på störbrytbönan ‘Carminat’ som även får mörkt lila baljor. Det fiffiga med störbrytbönorna är att de kan ge stor skörd på liten yta samtidigt som det är enkelt att plocka de skördeklara bönorna.

Ett exempel på växtföljd

Den växtföljd jag använder mig av är fyraårig och utarbetad utifrån bland annat växternas släktskap, näringsbehov och samodlingsvärde. Jag odlar inte alla de nedanstående växterna personligen, det hade inte fått plats, men har placerat in de grödor jag inte odlar där de hade varit om jag hade haft dem. Listan innehåller inte heller samtliga grödor som kan odlas, det finns andra ovanligare grödor som inte står med, men de vanligast förekommande är inkluderade. Vissa grödor förekommer på flera platser i växtföljden. Detta betyder att de kan placeras i den kategori av dessa där det passar platsmässigt, inte att de bör odlas i båda samtidigt.

En skiss över min köksträdgård som har fyra odlingsområden med tre odlingsbäddar i varje område samt en rundel för kryddväxter i mitten. Siffrorna motsvarar de i växtföljden som beskrivs nedan. Jag roterar odlingen motsols, men det går så klart byta plats hur en vill, det är ordningen som är det viktiga.

Eftersom växtföljden till viss del är baserad på växternas släktskap förekommer nedan ibland deras botaniska namn på latin. Är du nyfiken och vill lära mer om detta kan du följa länken och läsa våran tidigare artikel Alchemilla, Gaura & Tiarella. Vad gömmer sig i växtens namn?

1. Berika & rena jorden

  • Ärter, Pisum sativum
    • Brytsockerärt
    • Märgärt
    • Sockerärt
    • Spritärt
  • Gröngödslingsväxter, kommer beskrivas närmare i en senare artikel
  • Sommarblommor, inklusive sammetstagetes

2. Näringskrävande grödor

  • Amarantväxter, Amaranthaceae
    • Betor, Beta vulgaris
      • Mangold
      • Rödbeta
    • Spenat, Spinacia oleracea
  • Selleri, Apium graveolens
    • Bladselleri
    • Blekselleri
    • Rotselleri
  • Kålväxter, Brassicaceae
    • Kålsläktet, Brassica
      • Kål, B. oleracea
        • Blomkål
        • Broccoli
        • Broccolo (blomkål x broccoli)
        • Brysselkål
        • Grönkål
        • Kålrabbi
        • Palmkål/svartkål
        • Rosettkål/blomsterkål (brysselkål x grönkål)
        • Rödkål
        • Savojkål
        • Spetskål
        • Vitkål
      • Kålrot, B. napus Napobrassica-Gruppen
      • Rovor, B. rapa
        • Rovor, som maj- och svedjerova
        • Salladskål
        • Sellerikål/pak choi
    • Rättika, Raphanus sativus Rättika-Gruppen
  • Pumpor, Cucurbita
    • Jättepumpa, C. maxima
    • Pumpa, C. pepo
      • Pajpumpa
      • Spaghettipumpa
      • Squash
  • Ärtväxter, Fabaceae
    • Bönor, Phaseolus vulgaris
      • Brytbönor
      • Kokbönor
      • Skärbänor
      • Vaxbönor
    • Sojaböna, Glycine maxima

3. Måttligt krävande grödor

  • Asterväxter, Asteraceae
    • Cikoriasläktet, Cichorium
      • Sydcikoria/endiv, C. endivia
        • Escarolesallat
        • Friséesallat
      • Cikoriasallat, C. intybus
        • Cikoriasallat (för drivning)
        • Rosensallat
        • Sallatscikoria
    • Haverrot, Tragopogon porrifolius
    • Sallat, Lactuca sativa
      • Bindsallat/romansallat/romersk sallat
      • Huvudsallat/isbergssallat
      • Plocksallat
    • Svartrot, Scorzonera hispanica
  • Betor, Beta vulgaris
    • Mangold
    • Rödbeta
  • Löksläktet, Allium
    • Lök, A. cepa
      • Gul lök
      • Rödlök
      • Schalottenlök
      • Silverlök
    • Piplök/salladslök A. fistulosum
    • Purjolök, A. ampeloprasum Porrum-Gruppen
    • Vitlök, Allium sativum
  • Rädisa, Raphanus sativus Rädisa-Gruppen
  • Selleriväxter, Apiaceae
    • Morot, Daucus carota subsp. sativus
    • Palsternacka, Pastinaca sativa
    • Rotpersilja, Petroselinum crispum Tuberosum-Gruppen
    • Sötfänkål, Foeniculum vulgare Azoricum-Gruppen

4. Mindre krävande grödor

  • Bondböna, Vicia faba
  • Potatis, Solanum tuberosum
    • Färskpotatis
    • Höst- och vinterpotatis

Alla grödor gör sig inte som bäst i växtföljden eller har ingen tydlig plats i den. Nedan följer några grödor som kan odlas var som helst eller gärna får ges en annan placering.

  • Gurksläktet, Cucurmis. Behöver en varm växtplats i växthus eller skyddat läge utomhus.
    • Druvgurka
    • Slanggurka
  • Jordärtskocka, Helianthus tuberosus. Flerårig och svårutrotad, bör ges en egen, varaktig växtplats.
  • Kronärtskocka, Cynara cardunculus Scolymus-Gruppen. Vacker nog för en plats i perennrabatten.
  • Kryddväxter. Ett- och tvååriga kryddväxter kan gärna samodlas i växtföljden där de får plats, men placera dem gärna tillsammans med de grödor som har liknande behov och krav gällande vatten och näring. De fleråriga kryddväxterna odlas enklare i ett eget kryddland eller som kantväxt.
  • Pumpor, Cucurbita. Kan förutom i växtföljden lika väl odlas direkt i komposten.
  • Rosenböna, Phaseolus coccineus. Bör inte odlas tillsammans med rödbetor och mangold eller kålväxter. Större prydnadsvärde än kulinariskt värde.
  • Sockermajs, Zea mays Saccharata-Gruppen. Är inte nära släkt med någon annan gröda i köksträdgården och kan därför odlas där den får plats. Får gärna placeras tillsammans med bönor (Phaseolus vulgaris) rosenbönor eller ärter (Pisum sativum) som den kan ge stöd. Eller tillsammans med potatis eller pumpor (Cucurbita) som skuggar marken och därmed hjälper till att behålla fukten.
  • Spanskpeppar, Capsicum annuum. Bör odlas inomhus, i växthus eller varmt och skyddat läge utomhus.
    • Bärpeppar
    • Chilipeppar
    • Havannapeppar
    • Paprika
  • Sparris, Asparagus officinalis. Flerårig och behöver därför en egen, varaktig växtplats.
  • Tomat, Solanum lycopersicum. Bör odlas i växthus eller varmt och skyddat läge utomhus.
  • Vinter-/mâchesallat, Valerianella locusta var. oleracea. Är inte nära släkt med någon annan gröda i köksträdgården och kan därför odlas där den får plats.

Nästa artikel

Nästa del i artikelserien, som består av tre artiklar, handla om sådd och odling. Där kommer det finnas tips kring sådd och förkultivering, gödsling och vattning samt odling på friland, i växthus och på balkong.

— Ida Ekman, landskapsarkitekt

Senast uppdaterad: 2021-03-16